Om broschyren "Beredskap för företag: Om krisen eller kriget kommer"

Sveriges totalförsvar bygger på att hela samhället bidrar. Det gäller staten, myndigheter, kommuner, privatpersoner – och näringslivet.

Transportsektorn har en särskilt central roll. Utan fungerande transporter kan varken samhällsviktig verksamhet, näringsliv eller försvar fungera. Våra medlemsföretag bidrar redan i dag till totalförsvaret genom att utföra sitt uppdrag varje dag.

Att bidra till totalförsvaret innebär dock inte att alla företag har samma ansvar eller omfattas av samma formella krav. Bidraget ser olika ut beroende på verksamhet, roll och förutsättningar. För de flesta företag handlar det om att fortsätta leverera, planera för störningar och ta ansvar för den egna robustheten.

Detta engagemang är en styrka i transportsektorn. För att företagen ska kunna bidra på rätt sätt krävs också tydlighet kring vilka förväntningar som finns – och när formella krav faktiskt uppstår.

För transportsektorn handlar beredskap i grunden om att kunna fortsätta utföra transporter även när omvärlden förändras. Det är inte fråga om att byta uppdrag, utan om att klara samma uppdrag under mer osäkra förhållanden.

Att fortsätta verksamheten betyder dock inte att allt ska fungera exakt som i fredstid. Beredskap handlar också om att kunna prioritera, ställa om och fatta beslut när alla behov inte kan tillgodoses samtidigt.

Om ni helt saknar planering för hur verksamheten ska fungera vid störningar finns skäl att arbeta vidare. Om ni redan har grundläggande krisrutiner och kontinuitetsplaner är ni ofta längre fram än ni tror.

Nej. Det finns inga generella beredskapskrav som gäller alla företag på samma sätt.

Alla förväntas bidra till totalförsvaret, men formella krav uppstår först när de regleras genom lag, avtal eller myndighetsbeslut. När MSB talar om att alla företag ska planera handlar det i första hand om att företag ska ha tänkt igenom sin egen robusthet och kontinuitet – inte att alla ska ta fram formella beredskapsplaner eller krigsorganisationer.

För många företag finns därför inga direkta krav i nuläget. Däremot kan beredskap vara avgörande för verksamhetens överlevnad och kundernas förtroende.

Alla företag är viktiga för samhället, välfärden och försörjningen. Begreppet samhällsviktig används dock av myndigheter för att beskriva verksamheter som är särskilt kritiska vid kris eller krig.

För företag är det ofta mer relevant att själva identifiera:

• vad som är samhällskritiskt i den egna verksamheten
• vad som är företagskritiskt för att kunna fortsätta fungera

Om ett företag verkligen är samhällsviktigt i myndigheters mening blir det normalt tydligt genom dialog, avtal eller formella beslut.

Nej.

Krav på krigsorganisation uppstår normalt först om ett företag pekas ut av myndighet eller får ett tydligt uppdrag inom totalförsvaret. I sådana fall ska företaget också få information om vad som förväntas.

För övriga företag handlar det snarare om att ha en kris- eller beredskapsorganisation som säkerställer ledning, beslutsfattande och prioriteringar vid allvarliga störningar.

Om ni inte är utpekade men saknar en tydlig plan för hur verksamheten leds vid kris finns skäl att arbeta vidare. Annars räcker ofta befintliga strukturer.

Det beror på vilken fråga det gäller.

Vid uttag, förfogande, krav på krigsorganisation eller deltagande i totalförsvarsövningar är det alltid en myndighet som fattar beslut och informerar företaget.

Vid andra regelverk, som cybersäkerhetslagen, ansvarar företaget självt för att bedöma om lagen är tillämplig.

Om bedömningen får stora konsekvenser för verksamheten bör ni inte gissa. Ta dialog med ansvarig myndighet eller Transportföretagen.

Behov beskriver vad samhället, totalförsvaret eller näringslivet kan behöva få utfört, till exempel transporter av vissa varor, till vissa platser eller inom vissa tidsramar.

Krav uppstår först när behovet regleras genom lag, avtal eller myndighetsbeslut. Alla behov leder inte automatiskt till krav på enskilda företag.

Transportföretagen förespråkar att behov så långt som möjligt löses genom frivilliga avtal i fredstid, eftersom det ger bättre förutsägbarhet och fungerande lösningar.

I yttersta fall ja, genom uttag och förfogande.

Uttag görs ofta redan i fredstid som planering inför ett försämrat omvärldsläge. Själva förfogandet sker först vid höjd beredskap eller krig.

Förfogande är ett ingripande verktyg och används när andra lösningar inte är möjliga, till exempel om fredstida lagstiftning hindrar användning av resurser.

Om ni inte har fått uttag gjorda eller frågor om detta finns normalt inget behov av åtgärd i nuläget.

Nej. Krigsplacering i näringslivet är frivillig och bygger på dialog med medarbetarna.

För de allra flesta anställda i näringslivet inträder inga nya skyldigheter automatiskt till följd av MSB:s information. Om ett företag pekas ut kan det bli aktuellt att planera personalförsörjning i samverkan med myndigheter, men detta sker då genom tydlig information och dialog.

Oavsett detta bör alla företag planera för personalbortfall.

Det är rimligt att anta att även chefer och beslutsfattare kan falla bort, tillfälligt eller permanent.

Företag som har tydlig succession, ersättare och delegerade mandat klarar sig bättre i osäkra lägen. Saknas detta är sårbarheten ofta större än man tror.

Om ni inte har tänkt igenom detta bör ni göra det. Om ni redan har ställföreträdare och tydliga beslutsvägar är ni i regel tillräckligt förberedda.

Alla företag omfattas inte av cybersäkerhetslagen.

Lagen är normalt tillämplig om företaget:

• har minst 50 anställda och minst 10 miljoner euro i omsättning, och
• bedriver viss typ av verksamhet inom transport, till exempel luft, järnväg, sjöfart eller integrerade ITS-system.

Om ni uppfyller dessa kriterier bör ni gå vidare med en fördjupad bedömning. Om inte, gäller lagen normalt inte.

Företag som omfattas av cybersäkerhetslagen klassas som antingen viktig eller väsentlig sektor.

Väsentlig sektor gäller större aktörer inom delar av transportinfrastrukturen. Post-, bud- och avfallsverksamhet klassas alltid som viktig sektor, oavsett storlek.

Indelningen påverkar kravnivå och tillsyn, men båda kategorierna omfattas av lagen.

Utgångspunkten i nationell planering är att verksamheter ska kunna fungera med begränsad extern hjälp under en period, ofta omkring två veckor.

Tvåveckorsperspektivet är en planeringsutgångspunkt, inte ett formellt krav på full självförsörjning. Det handlar om att förstå vilka beroenden som finns och var sårbarheter kan uppstå.

Beredskap blir användbar först när den omsätts i praktiken. För många företag är det svårt att komma i gång med övning eftersom det upplevs tidskrävande eller abstrakt.

Ett effektivt sätt är att använda scenario- och diskussionsbaserade övningar som utgår från verkliga situationer. Transportföretagen har tagit fram ett beredskapsspel som är anpassat för transportsektorn och uppbyggt utifrån de typfall och övningsscenarier som MSB lyfter fram.

Spelet kan användas i ledningsgrupper och tillsammans med medarbetare för att testa beslutsfattande, identifiera sårbarheter och skapa gemensam förståelse för roller och ansvar. Det är ett frivilligt verktyg och ett komplement till annat beredskapsarbete.

Transportföretagen ger stöd till medlemsföretag genom rådgivning, dialog med myndigheter, utbildningar och praktiska verktyg.

Vi hjälper till att tolka krav, sortera vad som är relevant och skapa rimliga lösningar utifrån transportsektorns förutsättningar.

Osäkerhet är normalt. Att inte agera alls är sällan rätt, men att göra för mycket kan också bli fel.

Om en fråga får stora konsekvenser för verksamheten bör ni ta dialog innan ni går vidare. Transportföretagen kan hjälpa till att avgöra om frågan kan släppas eller behöver utredas vidare.