Valet 2026: Så tycker partierna i transportfrågor

Inför valet 2026 finns tydliga skillnader mellan riksdagspartierna i flera centrala transportpolitiska frågor. I vissa fall följer skiljelinjerna blocken, i andra går de tvärs igenom dem.

Här redovisas hur de åtta riksdagspartierna ställer sig i tio frågor som direkt berör transportsektorn. Från drivmedelsskatter och reduktionsplikt till vägunderhåll, kollektivtrafik, karensavdrag och synen på upphandlad trafik.

Genomgången utgår från partiernas aktuella besked inför valet och fokuserar på vad deras politik faktiskt skulle innebära i praktiken.

Ska reduktionsplikten höjas eller sänkas?

Partierna är tydligt splittrade om reduktionsplikten. Dagens nivå är 10 procent för både bensin och diesel.

Moderaterna och Kristdemokraterna vill sänka nivån. Sverigedemokraterna går längst och vill avskaffa reduktionsplikten helt. Liberalerna skiljer ut sig bland Tidöpartierna genom att vilja behålla dagens 10 procent.

På oppositionssidan vill Socialdemokraterna också ligga kvar på nuvarande nivå. Partiet har inget förslag om höjd reduktionsplikt i nuläget, men vill på längre sikt arbeta med det så kallade Sverigebränslet för att öka inblandningen av biodrivmedel.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill däremot höja reduktionsplikten. Vänsterpartiet anser att dagens nivå är för låg, medan Miljöpartiet har föreslagit 12 procent för bensin och 25 procent för diesel. Centerpartiet ger inget enkelt besked om en ny procentsats, utan vill i stället öka mängden förnybart i tanken, skattebefria inblandade biodrivmedel och skapa stabilare spelregler.

Frågan följer alltså inte blockgränsen, där oppositionen är mest lika splittrad: S vill behålla nivån, V och MP höja och C förändra systemet.

Ska flygskatten återinföras?

Beskedet om flygskatten är betydligt tydligare än i många andra transportpolitiska frågor. Sex av riksdagens åtta partier säger nej till att återinföra skatten.

Tuffast efter valet lär det bli för Socialdemokraterna vid en valseger. De säger nej, men lär behöva förhandla med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. De sistnämnda vill återinföra flygskatten och på sikt göra den progressiv, så att den som flyger ofta betalar mer. Miljöpartiet vill gå ännu längre och fördubbla den tidigare flygskatten. 

På Tidösidan är däremot beskeden glasklara. Moderaterna avvisar en ny skatt på flygresor och Kristdemokraterna delar den linjen, och vill i stället att flygets klimatpåverkan ska hanteras på EU-nivå. Liberalerna vill att klimatpolitiken ska rikta in sig på flygets utsläpp snarare än själva flygresan och har förespråkat europeiska lösningar framför en ensidig svensk beskattning.

Sverigedemokraterna har gått längst i retoriken och framhållit att flygskatten inte bör återinföras.

Även Centerpartiet säger tydligt nej till en ny särskild flygskatt. Därmed står C och S på samma sida som samtliga fyra Tidöpartier i just denna fråga.

Flygskatten är därmed en av de transportpolitiska frågor där en bred majoritet av partierna inför valet 2026 pekar åt samma håll – mot att den nationella skatten förblir avskaffad.

Ska elskatten för tunga fordon sänkas?

Transportföretagen har gett lämnat ett förslag på sänkt energiskatt på el för tunga ellastbilar och elbussar till EU miniminivå, genom återbetalning till fordonsägaren. Det finns ett ganska brett stöd för lägre skatt på laddning, men betydligt mindre enighet om just den modellen.

Socialdemokraterna vill påskynda elektrifieringen genom investeringsstöd och mer laddinfrastruktur, men har inget uttalat förslag om sänkt energiskatt på laddel. Partiets hållning är därför oklar. Moderaterna lutar åt nej till den riktade återbetalningsmodellen. Den M-ledda regeringen har i stället förespråkat bredare sänkningar av elskatten och pekat på administration och gränsdragningsproblem med särlösningar.

Sverigedemokraterna vill på sikt sänka den generella elskatten till EU miniminivå. Kristdemokraterna är också positiva till lägre skatt för laddning av tunga fordon, men vill hantera frågan inom en bredare politik för lägre elskatt.

Liberalerna vill sänka skatten på el för fordonsladdning. Centerpartiet vill också ha lägre skatt på laddning och el. Båda är alltså positiva i sak, men har inte preciserat vare sig EU miniminivå eller Transportföretagens återbetalningsmodell.

Vänsterpartiet är delvis positivt: partiet vill undanta elbussar från energiskatt, men underlaget visar inget motsvarande för ellastbilar. Miljöpartiet ligger närmast Transportföretagens förslag genom att uttryckligen vilja sänka skatten på fordonsladdning till EU miniminivå, även om MP modell är bredare.

Någon tydlig blockgräns finns alltså inte. MP ger det tydligaste stödet för skattenivån, SD, C, KD och L vill sänka i sak men genom andra eller mindre preciserade modeller, V ger delvis stöd, S är oklart och M är mest skeptiskt till just den riktade återbetalningen.

Det finns därmed en bred vilja att göra laddning billigare – men ingen bred enighet om hur.

Ska CSN-lån för körkort återinföras?

Det statliga körkortslånet avskaffades för nya sökande den 1 januari 2024. Inför valet 2026 är det framför allt Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som tydligt vill återinföra det.

Socialdemokraterna vill återinföra CSN-lån för B-körkort och dessutom utvidga möjligheten till C- och D-körkort för lastbil och buss. Partiet avsatte 75 miljoner kronor för detta i sitt budgetförslag för 2026. Vänsterpartiet går i samma riktning och vill återinföra lån för personbilskörkort samt utvidga stödet till tung trafik. Partiet föreslog 120 miljoner kronor mer än regeringen för ändamålet.

Centerpartiets och Miljöpartiets besked är mer oklara, även om de inte uttryckligen sagt nej. Inget av partierna avsatte dock extra pengar till körkortslån i sina budgetalternativ för 2026, och något tydligt aktuellt förslag om att återinföra lånet framgår inte.

Moderaterna står bakom avskaffandet och regeringens budget återinför inte lånet. Det finns visserligen en enskild M-motion om ett nytt och bredare CSN-lån, men den är inte partiets antagna linje. Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna står också bakom Tidöpartiernas nuvarande budgetlinje och har inget aktuellt vallöfte om ett återinförande.

Liberalerna säger också nej, tydligast när arbetsmarknadsminister Johan Britz gästade Nyhetsmorgon tillsammans med Transportföretagens vd Jonas Hagelqvist i juni. Partiet har i stället velat prioritera yrkesutbildning och yrkesförarutbildning.

Här finns alltså en tydligare blockskillnad än i flera andra transportfrågor. S och V säger ja. M, SD, KD och L står i praktiken på nej-sidan, medan C och MP saknar ett tydligt aktuellt besked. Budgetarna för 2026 visar skillnaden tydligast: S och V skjuter till nya pengar för körkortslån, medan regeringspartierna och övriga oppositionspartier inte gör det.

Ska bensin- och dieselskatten höjas?

Det finns en tydlig skillnad mellan blocken om skatten på bensin och diesel. Bedömningen gäller partiernas långsiktiga inriktning, inte bara de tillfälliga skattesänkningar som genomförts under kostnadskrisen 2026.

Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill sänka eller hålla nere skatten. M har drivit linjen om låga drivmedelsskatter och EU miniminivå, medan SD och KD tydligt prioriterar fortsatt låga skatter. Liberalerna har också ställt sig bakom sänkningar och lägger större vikt vid elektrifiering än på högre skatt på fossila drivmedel.

Socialdemokraterna bedöms vilja hålla skatten oförändrad på längre sikt. Partiet har krävt tillfälliga sänkningar under 2026, men har inget tydligt permanent förslag om ytterligare lägre skatt. Samtidigt säger S uttryckligen nej till höjda drivmedelsskatter. Å andra sidan lär trycket i frågan bli stort på Socialdemokraterna, om man efter valet bildar regering med de andra oppositionspartierna.

Centerpartiet vill i och för sig hålla skatten på en oförändrad nivå. De har accepterat tillfälliga sänkningar men säger nej till permanenta skattesänkningar på bensin och diesel. I stället vill partiet göra förnybara drivmedel billigare relativt fossila alternativ.

Vänsterpartiet vill i praktiken höja eller återställa skatten genom att säga nej till de genomförda sänkningarna. På längre sikt vill partiet dessutom differentiera beskattningen geografiskt, med lägre skatt på landsbygden och högre i städer. Miljöpartiet är tydligast för högre beskattning. Partiet säger nej till sänkt bensin- och dieselskatt och vill höja koldioxidskatten på bensin, samtidigt som klimatkraven på drivmedel skärps.

Här följer frågan alltså i stor utsträckning blockgränsen. Skillnaden handlar inte heller bara om skattenivån utan om vilken roll drivmedelsskatten ska spela: som ett klimatstyrmedel eller som en kostnad som politiken aktivt bör hålla nere.

Ska reseavdraget höjas?

För reseavdraget är skiljelinjerna mer komplicerade än i många andra transportfrågor. Flera partier vill inte bara ändra nivån utan också göra om systemet.

Moderaterna har inget aktuellt förslag om att höja eller sänka reseavdraget och ligger därmed i praktiken kvar på dagens nivå. Sverigedemokraterna vill däremot förstärka avdraget för bilberoende pendlare, Liberalerna höja det i glesbygd och Kristdemokraterna behålla dagens nivå.

Socialdemokraterna har inte något nytt förslag om höjd eller sänkt milersättning. Partiet vill däremot fortsatt ersätta dagens modell med ett avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdrag. Det är alltså framför allt systemets utformning, snarare än nivån, som S vill förändra.

Vänsterpartiet går längre och vill göra avdraget mer generöst genom att säga nej till beloppsgränsen på 15 000 kronor, samtidigt som även V vill ha ett avståndsbaserat och färdmedelsneutralt system. Miljöpartiet förespråkar samma grundmodell, men vill genomföra förändringen kostnadsneutralt. Centerpartiet vill i stället höja avdraget på landsbygden och kraftigt begränsa det i storstäder, vilket totalt skulle minska avdragets omfattning.

Någon enkel blockgräns finns alltså inte. Inom Tidösamarbetet vill SD och L förstärka avdraget för vissa grupper, medan M och KD ligger kvar. På oppositionssidan vill S och MP framför allt ändra systemets konstruktion, V göra det mer generöst och C flytta stödet från storstad till landsbygd samtidigt som avdraget totalt minskar.

Reseavdraget handlar därför lika mycket om vem som ska få stödet och hur systemet ska utformas som om själva nivån.

Ska förmånsbeskattningen på kollektivtrafikkort slopas?

Det finns ett ovanligt brett stöd bland partierna vad gäller om arbetsgivare ska kunna erbjuda månads- och årskort i kollektivtrafiken helt skattefritt.

Moderaterna säger tydligt ja och har gjort skattefria kollektivtrafikkort till ett nationellt vallöfte 2026. Sverigedemokraternas besked är mer oklart. Partiet stod bakom Tidösamarbetets tidigare förslag om halverad förmånsbeskattning, men har inget tydligt aktuellt besked om att slopa skatten helt.

Liberalerna säger tydligt ja och vill avskaffa förmånsbeskattningen av kollektivtrafikkort. Kristdemokraterna har tidigare drivit liknande skattelättnader, men saknar ett färskt besked om full skattefrihet. KD bedöms därför som oklart, men med en positiv historik.

På oppositionssidan är Socialdemokraternas besked också oklart. En partistyrelsegrupp har föreslagit slopad förmånsbeskattning, men förslaget har inte tydligt blivit ett formellt vallöfte. Vänsterpartiet säger däremot klart ja och vill avskaffa beskattningen helt. Miljöpartiet har samma linje och anser att tidigare förslag om halverad skatt inte går tillräckligt långt.

Centerpartiet säger också ja. Partiet har sedan tidigare en fastslagen linje om att ta bort förmånsbeskattningen av periodkort i kollektivtrafiken, även om frågan inte är särskilt framträdande i valmanifestet 2026.

Det samlade mönstret är därför tydligt: ingen av partierna säger uttryckligen nej, och en majoritet stödjer full skattefrihet för kollektivtrafikkort. Vågar man hoppas på att partierna faktiskt gör slag i saken?

Ska mindre pengar läggas på vägunderhåll?

Utgångspunkten är den beslutade infrastrukturplanen 2026–2037, där Tidöregeringen lagt rekordstora 354 miljarder kronor på underhåll av statliga vägar. Regeringens ambition är att den nivån ska räcka för att successivt arbeta bort underhållsskulden.

Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna står bakom den beslutade ramen. Samtliga fyra Tidöpartier vill alltså ligga kvar på dagens höga nivå och prioritera att minska underhållsskulden.

På oppositionssidan vill Socialdemokraterna minska vägunderhållsramen till 309 miljarder kronor, alltså 45 miljarder mindre än regeringen. Skillnaden beror framför allt på att S vill flytta mer resurser till järnvägsunderhåll. Vänsterpartiet gör en liknande prioritering. V vill lägga 332 miljarder kronor på vägunderhåll, 22 miljarder mindre än regeringen, och i stället ge järnvägen en större del av infrastrukturramen. Det handlar alltså inte om att V vill minska underhållet jämfört med äldre nivåer, utan om att partiet prioriterar järnvägen högre än vad regeringen gör.

Miljöpartiet vill däremot behålla exakt samma 354 miljarder kronor till vägar som regeringen, samtidigt som partiet vill skjuta till betydligt mer pengar till järnvägen. Centerpartiet välkomnar också målet att bygga bort vägunderhållsskulden och föreslår ingen annan nivå för vägarna.

Ska karensavdraget slopas?

Vid ett slopat karensavdrag bedömer två av tre företag inom transportbranschen att sjukfrånvaron skulle öka, sex av tio skulle bli försiktigare med nyanställningar och åtta av tio ser risk för mer övertid.

Moderaterna och Kristdemokraterna vill behålla karensavdraget och pekar på risken för högre sjukfrånvaro och ökade kostnader för arbetsgivarna. Liberalerna går längst åt det restriktiva hållet: partiet vill behålla karensen och dessutom införa ytterligare en karensdag efter den femtonde sjukdagen.

Sverigedemokraterna vill också behålla det generellt, men öppnar för undantag för särskilt utsatta yrkesgrupper.

På oppositionssidan har Socialdemokraterna gjort ett avskaffande av karensavdraget till en av sina största valfrågor, där sjuklön från första dagen. Vänsterpartiet har samma linje och framhåller särskilt situationen för dem som inte kan arbeta hemifrån. Miljöpartiet vill också avskaffa karensen helt.

Centerpartiet avviker från övriga oppositionspartier och vill behålla karensavdraget. De öppnar däremot för mer riktade lösningar för vissa yrken.

Ska fler transporttjänster tas tillbaka i egen regi?

Frågan om fler upphandlade transporttjänster ska tas tillbaka i egen regi avgörs till stor del kommunalt eller regionalt. Därför är partiernas linjer mindre enhetliga än i nationella frågor. Bedömningen gäller främst buss, tåg, färdtjänst och annan regional kollektivtrafik.

Moderaterna vill tydligt ha färre verksamheter i egen regi och ser konkurrensutsatt upphandling som huvudmodell. I Region Stockholm vill M riva upp beslutet att ta över busstrafik i egen regi, med argumentet att upphandling ger bättre kostnadskontroll och konkurrens.

Sverigedemokraterna har inte en lika uttalad åsikt i frågan. Partiet kan acceptera egen regi när upphandlad trafik fungerar dåligt, men har samtidigt i konkreta beslut, som kring pendeltågstrafiken i Stockholm, valt fortsatt upphandling. Därför blir bedömningen oförändrat, med viss lutning mot upphandlad drift.

Liberalerna vill liksom M ha färre verksamheter i egen regi och återgå till upphandling där trafik har tagits över. Kristdemokraterna ligger på samma sida och motsätter sig fler övertaganden, bland annat i Stockholms busstrafik.

På oppositionssidan vill Socialdemokraterna ha fler inslag av egen regi, men inte ersätta upphandling generellt. I Region Stockholm har S varit med och beslutat att ta över viss busstrafik, samtidigt som andra trafikslag fortsatt upphandlas.

Vänsterpartiet är tydligast för en större förändring och säger nationellt att kollektivtrafiken i första hand bör drivas i egen regi. Miljöpartiet vill också öka egenregiverksamheten, framför allt för att ge regionerna bättre kontroll, egen kompetens och möjlighet att jämföra kostnader och kvalitet med privata operatörer.

Centerpartiet intar en mellanposition. De har stött vissa övertaganden i egen regi, men betonar samtidigt att driftsformen bör avgöras efter vad som ger bäst trafik för pengarna. Därför blir den samlade bedömningen oförändrat.

Mönstret är alltså ganska tydligt: M, L och KD vill ha färre verksamheter i egen regi, S, V och MP fler, medan SD och C vill avgöra frågan mer från fall till fall.

Sammantaget visar genomgången att transportpolitiken inför valet inte alltid följer de vanliga blockgränserna. I vissa frågor är skillnaderna ideologiskt tydliga, medan partierna i andra fall hittar oväntade gemensamma positioner över blockgränsen.

För väljare, företag och resenärer blir det därför viktigt att se bortom de övergripande politiska etiketterna. Skillnaderna finns ofta i detaljerna: vilka styrmedel partierna väljer, hur mycket resurser de vill avsätta och vilken roll staten, regionerna och företagen ska ha.

Transportpolitiken avgör i hög grad villkoren för människors vardag och företagens konkurrenskraft. Därför är det de konkreta beskeden – inte bara blocktillhörigheten – som blir avgörande att granska inför valet.