Så var resan till Shanghai och Yrkes-VM

Årets upplaga av Yrkes-VM är avslutad, med fina resultat för Sveriges del. Thomas Ericsson, branschutvecklare på Transportföretagen, har också varit vår tävlingsgeneral. Han berättar om sina upplevelser av världens största mässhall och hur det har varit att besöka en av världens snabbast växande städer.

På bara några decennier har Shanghai gått från att präglas av åkrar och risfält till att i dag vara en av världens supermetropoler, med över 25 miljoner invånare. Hit gick alltså resan till Yrkes-VM (här kan du läsa våra deltagarporträtt av Nowa-Li Olsson Nelsson –bilskadeteknik, Hugo Dawson – Fordonslackering, Filip Hult – Personbilsteknik och Nils Holm – maskinteknik).

– Organisationen runtom har varit jättebra, det har varit väldigt väl förberett, berättar Thomas Ericsson, branschutvecklare på Transportföretagen.

– Det är svårt att beskriva storleken på arrangemanget. Mässanläggningen är 400 000 kvadratmeter stor, vilket gör den till världens största. Jag gick mellan 25 000 och 30 000 steg varje dag.

Totalt rörde det sig om ungefär 1 400 tävlande från 68 länder och någonstans i storleksordningen 600 000 besökare.

– Den största behållningen är ju som alltid att det är nära 1 400 personer som tävlar. Det är unga människor från hela världen som samlas för att representera sina länder, som är stolta över sitt yrke och som är ambassadörer. Den smältdegel som det blir, både bland de tävlande och bland tränare och experter som umgås över landsgränserna, är en oerhört positiv kraft att få uppleva på plats. Det ger verkligen hopp om framtiden.

Hur gick det då för Sverige? Även om det inte blev några pallplatser fick Sverige motta flera så kallade Medal for Excellence. Filip Hult knep en av dem, även i flygteknik lyckades Sverige genom Rasmus Engström knipa en Medal for Excellence. För den bästa placeringen stod Nils Holm, maskinteknik. Han slutade på en fjärdeplats.

– Det ligger i linje med ambitionerna. Det är en sådan skillnad i vilka resurser och förberedelser de olika länderna har möjlighet till. Det är en sådan otrolig konkurrens att en pallplats bara är en bonus.

Fullspäckade dagar

Den första dagen präglades, förutom av den långa resan, också av invigningen, där deltagarna marscherade in land för land.

– Bara att ta sig till invigningen på Mercedes-Benz Arena var något av ett äventyr. Första gången jag såg tunnelbanekartan blev jag lite mörkrädd, innan jag fick ihop hur jag skulle åka. Men det var ett väldigt smidigt och fantastiskt bra system. (Det kan här nämnas att Shanghai Metro sträcker sig över mer än 800 kilometer. Det är därmed världens mest omfattande tunnelbanesystemet, redaktörs anmärkning.)

– Jag mötte upp de tävlandes anhöriga och fick agera reseledare. Själva invigningen var galet imponerande. Det är nästan som att se på OS-invigningen.

Därefter drog tävlingarna i gång och det var fullspäckade dagar för de tävlande.

– Dagarna ser på det stora hela ganska lika ut. Tävlingarna pågick någonstans mellan klockan 16 och 18. De tävlande slussades runt under den tiden. De åt både lunch och middag på arenan och när dagen var slut gick alla och lade sig. De var helt slut.

Thomas Ericsson har under resan fått agera ”lagpappa”. Han har hållit kontakten med de tävlande, med de anhöriga som följt med och inte minst med experterna på plats, som varit både mentorer åt deltagarna och domare.

– Sedan hade vi en dag som vi kan kalla för Sverigedagen, då vi som är branschpartners på Svenskt Näringsliv fick möjlighet att träffa Handelskammaren och Generalkonsulatet för att lära oss mer om handeln och relationerna mellan Sverige och Kina.

När så tävlingarna till slut, efter fyra intensiva dagar, skulle avslutas blev det dags för en gemensam middag.

– Våra tävlande var inte så sugna på kinesisk mat sista dagen, så vi bokade en italiensk restaurang med pizza. Det var minst sagt lyckat. Stämningen var väldigt god, men efter maten kunde man se hur allas ögon gick i kors. Det blev inget nattsudd, om man säger så.

Vad under tävlingarna gjorde störst intryck på dig?

– Det fanns flera tillfällen då jag blev rörd. Dels på invigningen, men mest berörd blev jag nog när de tävlande hade sina sista moment. Då samlades alla de övriga tävlande lagmedlemmarna, det räknades ned och alla anhöriga och lagledaren var där och hejade hela vägen in i mål. Och då blev det lite tårar med stolta, gråtande föräldrar. Det var en otroligt härlig känsla.

Och vad kan du säga om de tävlande?

– Vilka vinnare de är. Det är få förunnat att säga att man tävlat i WorldSkills och är på den absoluta toppen i världen i sitt yrke som 22-åring. Det är otroligt imponerande hur de hanterat allt, både med- och motgång. Dagarna är en berg- och dalbana där de behöver vara på tå i fyra dagar, både mentalt och fysiskt. Jag kan inte nog hylla hur våra tävlande representerat vår bransch på allra bästa sätt.

Finns det saker som du, om vi då bortser från skalan och de enorma resurser som finns i Kina, kan ta med hem till våra svenska yrkestävlingar?

– Absolut! Till exempel hade de byggt upp prova-på-stationer, nästan som på en liten scen. Det blev nästan som en egen liten monter och bidrog till en tydlighet att här samlas man för att prova yrken.

En plats olik alla andra

Avslutningsvis då, några ord om den stad som alltså var skådeplats för detta jättearrangemang. Och en sak, mer än alla andra, fångade Thomas Ericssons uppmärksamhet:

– När man arbetar inom Transportföretagen och som jag har en bakgrund inom trafik och trafiklösningar kan jag inte låta bli att känna att det är fascinerande hur man får det att fungera att samsas 25 miljoner människor på en liten yta.

– Då tänker jag på hur de löst infrastrukturen, som ligger i lager. Tunnelbanan ligger längst ner, sedan ett lager ovanför med butiker och restauranger. Varje station har kanske runt 8–12 uppgångar som är spridda så att varje station täcker in ett stort område. Där ovanför ligger gatuplan, sedan ytterligare ett plan med gator bara för gående, innan ytterligare ett plan med motorväg för bilar.

Även om Shanghai är en gigantisk stad fanns också något annat som stod ut:

– Det var mycket grönare än vad jag trodde. Det fanns gott om parker och träd. Vid vägarna stod blomlådor i mil efter mil. Sedan fick jag veta att omkring 70 procent av biltrafiken går på någon typ av el. Alla mopeder, och det är verkligen mopeder överallt, går på el. Det är krav på det.

Inledningsvis nämndes ju att Shanghai på några decennier vuxit från fält till skyskrapor. Det sistnämnda är också en bild som ligger färsk på näthinnan:

– Stadens skyline är magisk på kvällen, med all belysning som rör sig. Sedan är kontrasterna enorma. Jag hann besöka ett buddhistiskt tempel. Jag hamnade i någon form av park som såg ut som Venedig med gondoler. På de lokala marknaderna säljs allt från kött, levande fiskar i akvarium till rostade insekter blandat med billiga kopior av kläder och teknik. En dyr, modern sportbil kan passera en rostig, trehjulig cykel fullastad med grönsaker.

Har du något sista medskick?

– Då vill jag lyfta den roll som WorldSkills och yrkeslandslaget spelar. De gör ett fantastiskt jobb med att få ihop ett landslag av våra individuella yrken. Det är en stor apparat att dra runt med alla tävlande, lagledare och hela upptakten inför tävlingarna, avslutar Thomas Ericsson.