Tullregler som styr bort flygfrakt

Sverige har alla förutsättningar att bli ett logistiknav för den snabbt växande e-handeln. Med moderna flygplatser med ledig kapacitet, välintegrerad infrastruktur och ett näringsliv som vill investera i framtidens transportlösningar borde det vara en självklarhet att vi lockar till oss e-handelsaktörer från hela världen. Men i stället för att dra nytta av möjligheterna driver Sveriges egen tolkning av tullreglerna bort både gods, företag och jobb.

Bakgrunden är den ökande e-handeln bland Sveriges konsumenter som resulterar i att allt fler internationella e-handelsplattformar skickar stora mängder lågvärdeförsändelser till Sverige, ofta direkt från Asien. Volymerna är betydande. Det handlar om minst en fullastad jumbojet om dagen redan idag. Svenska flygplatser skulle kunna hantera dessa flöden utan nyinvesteringar. Ändå flyger dessa plan till andra EU-länder i stället, trots att varorna ska till svenska köpare.
Anledningen är hur Tullverket tolkar IOSS-regelverket. I Sverige krävs att varje enskilt paket ska packas upp och skannas individuellt. I EU-länder som Nederländerna, Danmark och Frankrike är praxis att bulkboxar hanteras kollektivt och riskbaserat, i linje med EU-tulllagstiftning. Därför väljer e-handelsföretagen att förlägga importen till andra länder för att undvika extra administration och kostnader.

Konsekvenserna är allvarliga. Försändelser som ska till svenska konsumenter flygs först till en annan medlemsstat, för att därefter transporteras med lastbil till Sverige. Det innebär längre leveranstider, större belastning på väginfrastrukturen och riskerar högre utsläpp trots att både godset och marknaden finns här. Sverige förlorar samtidigt intäkter från tullhantering, skatter och avgifter, och våra flygplatser går miste om viktiga inkomster som hade kunnat stärka både ekonomi och sysselsättning.

Tullverkets tillämpning vilar inte på tvingande EU-lagstiftning, utan på en nationell tolkning av EU-kommissionens vägledning till unionens tullkodex. Denna tolkning av icke-bindande ”guidance” avviker från hur andra medlemsstater agerar, vilket skapar en snedvridning av konkurrensen inom EU:s inre marknad. Det är därmed tveksamt om en nationell tillämpning av vägledande dokument – som saknar rättslig bindningskraft – bör tillåtas få sådana långtgående marknadseffekter.
Sverige står nu inför ett val. Vi kan fortsätta hålla fast vid en nationell tillämpning som isolerar oss från logistikflöden och bromsar investeringar. Eller så kan vi harmonisera vår praxis med övriga EU och återta vår roll som en attraktiv aktör inom flyglogistik.

Vad behöver göras?

Tullverket bör omgående tydliggöra att begreppet "de-consolidation" inte ska tolkas som krav på fysisk uppackning av varje försändelse. Istället bör riskbaserade kontrollmodeller användas, där elektronisk information och slumpvisa inspektioner ligger till grund för effektiv och rättssäker tullhantering.

Sverige måste också verka för att EU:s gemensamma regelverk tolkas och tillämpas lika i alla medlemsländer. Det är en grundförutsättning för en fungerande inre marknad och för att svenska företag inte ska missgynnas i onödan.
Att säkra kontroll över flöden, punktskatteintäkter och konsumentskydd är viktigt. Men det måste ske med rätt verktyg, inte genom att vi låser in oss i en tolkning som resten av Europa redan har lämnat bakom sig.