Naturvårdsverket redovisade förra veckan sin kartläggning av statliga myndigheters möjlighet att ställa om fordon till fossilfria alternativ. Uppdraget är kopplat till regeringens satsning på 500 miljoner kronor i vårändringsbudgeten för 2026. Kartläggningen visar att det finns en riktig potential – men också att anslagets upplägg riskerar att ge sämre klimatnytta än vad pengarna hade kunnat köpa.
Transportföretagen har länge drivit att det offentliga måste gå före i omställningen för att kostnadskalkylen för företag som ställer om ska gå ihop. Circle Ks omställningsrapport visar att tre av fyra åkerier bedömer att kundernas betalningsvilja för hållbara transporter är för låg. Och Transportföretagens egen hållbarhetsundersökning visar att branschen upplever att politiken inte gett tillräckligt stöd, samtidigt som förväntningen är att transportsektorn ska bära omställningen på egen hand. Det är en ohållbar ekvation.
När staten nu går före som kund och beställare skickar det rätt signal, att omställningskostnaden är ett gemensamt ansvar och inte ett problem för branschens.
Totalt bedömer de elva myndigheterna att de kan ersätta cirka 16 miljoner liter fossilt bränsle under halvåret, till en merkostnad på 239 miljoner kronor. Det dominerande alternativet är HVO100, som står för mer än 15 av de 16 miljonerna. Elektrifiering och mer komplexa lösningar skjuts i stor utsträckning upp för att tidsramen är för kort.
– Kartläggningen bekräftar det vi länge sagt, omställningen kräver långsiktighet. Myndigheterna är tydliga med att ett halvårsstöd inte räcker för att strukturellt ställa om deras transporter. Samma sak gäller för våra medlemmar. Utan fleråriga och förutsägbara villkor skjuts investeringarna upp, säger Tina Thorsell, samhällspolitisk chef på Transportföretagen.
Transportföretagen välkomnar att kartläggningen inkluderar alla trafikslag. Klimatpolitiken bör bidra till att ställa om transportsystemet, inte till att viktiga trafikslag väljs bort. Att ersätta fossila drivmedel med fossilfria alternativ är därför avgörande både för klimatnyttan och för att säkerställa trafikslagens långsiktiga funktion i transportsystemet.
När myndigheter väljer flyget för tjänsteresor eller samhällsviktiga uppdrag finns en möjlighet att minska utsläppen utan att välja bort tillgänglighet: att köpa hållbart flygbränsle, SAF. Det SAF som köps tillförs bränslesystemet och bidrar till utsläppsminskningar i flyget, samtidigt som staten stärker efterfrågan på de fossilfria drivmedel som krävs för omställningen.
Transportföretagen anser att statliga myndigheter successivt bör öka sina SAF-köp så att de på sikt motsvarar det egna flygandet, med hänsyn till tillgång, pris och verksamhetens behov. Det är i linje med regeringens riktning om transportslagsneutralitet vid tjänsteresor och ett konkret sätt för staten att visa att flygets omställning ska möjliggöras – inte att flyget ska väljas bort.
Men något som kartläggningen visar är att kortsiktiga stöd riskerar att premierar det enkla framför det mest klimateffektiva. När stödet ges per merkostnad och för endast ett halvår väljer myndigheterna naturligt det som går snabbast snarare än det som ger mest CO₂-reduktion per spenderad krona. Det leder till punktinsatser för vissa rutter snarare än att vara med och stötta en generell omställning.
– Vi behöver ett system som stöttar hela omställningen, inte enstaka punktinsatser. Det innebär längre stödperioder, men också att upphandlande myndigheter aktivt använder verktyg som Fair Transport för att ställa krav på transportföretagens samlade klimatarbete och inte bara på enskilda rutter, säger Tina Thorsell.
Transportföretagen uppmanar regeringen att följa upp satsningen med ett fleårigt stödsystem baserat på faktisk CO₂-reduktion, transportslags- och drivmedelsneutralitet, men även att aktivt involvera branschen i det fortsatta arbetet