Intervju med Marcus Dahlsten om 2023

Marcus Dahlsten, Vd för Transportföretagen, har lång erfarenhet av avtalsrörelser och att leda företag i både goda och mer besvärliga tider. Nu leder Marcus tillsammans med övriga förhandlingschefer avtalsrörelsen i en tid då mycket är osäkert. Vi fick tid för en intervju mellan möten och förhandlingar.

Det talas mycket om ekonomin i dessa dagar. Hur ser du på avtalsrörelsen 2023?

Nästa år kommer bli mycket intressant för transportsektorn av flera skäl. Vi ska omförhandla 55 kollektivavtal samtidigt som vi och Sverige står inför en väldigt osäker tid i Europa. Här gäller det att både vi som arbetsgivar-och branschorganisation och våra motparter tänker långsiktigt.
En grundförutsättning för att svensk industri ska vara fortsatt konkurrenskraftig är balanserade lönekrav. Vi har hela tiden sagt att vi inom transportsektorn ska följa industriavtalet och det som blir ”märket”.
Företagen kommer att ha svårt att ta på sig ökade kostnader eller underkasta sig regleringar som gör det svårare att anpassa verksamheten till framtiden. Vi måste snarare ge företagen möjlighet att växa och förändras på sätt som vi inte alltid kan förutse – det är detta som skapar såväl ökad produktivitet som fler arbetstillfällen.

Jag tillhör de som ser avtalsrörelsen i ett långsiktigt perspektiv där vi ska företräda våra medlemsföretag för att skapa hållbara kollektivavtal och samtidigt skapa goda villkor för svensk ekonomi.

Hur ser du på Transportsektorns framtid under 2023?

Svenska företag ligger generellt sett långt framme när det gäller att anpassa sig till nya förhållanden på marknaden och många har sakta börjat återhämta sig efter pandemin, nedsidan är just den stora osäkerheten.
Även om transportsektorn till stor del är nationell är vi beroende av att människor reser, handlar och att den europeiska marknaden fungerar så varor och gods kan transporteras. I det här läget är det svårt att se hur vi ska kunna binda upp stora lönekostnader.

Hur ser egentligen vinsterna ut bland företagen?

Tittar vi på de senaste årens vinstandelar ligger transportsektorn fortfarande i genomsnitt lägre än vi önskar. Man ska komma ihåg att vår sektor inte är någon högmarginalbransch utan har relativt många små och medelstora företag som kämpar hårt för varje krona och att hålla jobben kvar i Sverige.

Ska vi klara omställningen till gröna transporter och vara konkurrenskraftiga i ett europeiskt perspektiv måste vi planera fem, kanske tio år framåt. Det kommer att krävas omfattande investeringar för att vi ska vara framgångsrika i detta arbete.

På tal om osäkerhet i Europa - Hur ser du på det svenska ordförandeskapet i EU under nästa år, kommer det att påverka avtalsrörelsen?

Det som händer i EU påverkar även vårt arbete. Säkerhetsfrågan kommer att vara en av de stora frågorna under EU:s ordförandeskap, både utifrån ett humanitärt och politiskt perspektiv men självklart också utifrån att det råder krig i Europa på grund av Rysslands aggression. Att vi har ett robust transportsystem och en god infrastruktur är då en hygienfråga. Att skapa goda förutsättningar för infrastruktur och transporter måste ligga högt uppe på agendan.

Den andra frågan där Sverige behöver bidra till att Europa står enat är ökat fokus på en stark konkurrenskraft. Det betyder fortsatta satsningar på grön omställning och ett hållbart energisystem. Under den svenska ordförandeskapet under nästa halvår kommer man att behöva lägga stort fokus på att skapa förutsättningar för energiförsörjningen där inte minst transportsektorn har stort behov av långsiktighet.

Frågor om rättsstatens upprätthållande kommer också att vara i fokus nästa år. Det är ett arbete som jag är extra intresserad av och som vi jobbar med på flera olika plan, bland annat inom ramen för ”Delegationen mot arbetslivskriminalitet” där jag sitter med. Det handlar också om hur vi kan skapa schysta spelregler på den inre europeiska marknaden utan att ägna oss åt ”dum-harmonisering” för sakens skull. Sverige behöver inte alltid gå först och vara bäst i klassen, ibland kan det vara bra att hitta gemensamma mål och lösningar på EU-nivå utan att ha tvingande harmoniseringslagstiftning. 

Om vi lämnar Europa och Sveriges ordförandeskap, vad tror du att avtalsrörelsen landar?

Historiskt höga lönekrav är inte rimligt när den ekonomiska osäkerheten är så stor. Risken är att kraven spär på inflationen och leder till högre räntor. Eftersom industrins konkurrenskraft spelar stor roll för svensk konkurrenskraft är det rimligt att kollektivtalen landar där på ”märket”.
Effekterna av Industriavtalets märkessättning är arbetsfred, lönestabilitet och förutsägbarhet. Normeringen har helt enkelt gynnat svensk ekonomi, haft en positiv påverkan på sysselsättningen och produktiviteten. Normeringen har även resulterat i en internationellt sett hög reallöneökning – över hela arbetsmarknaden.

Jag ser fram emot en avtalsrörelse där vi ser långsiktigt på balanserade kollektivavtal, både Sverige och parterna på arbetsmarknaden mår bäst när vi tänker långsiktigt.