Vanliga frågor och svar
Vanliga frågor om avtalsrörelsen
En avtalsrörelse innebär att flera förhandlingar om nya kollektivavtal pågår mer eller mindre samtidigt. Industrin är först ut eftersom det är den sektor som är mest utsatt för internationell konkurrens.
Totalt finns cirka 680 kollektivavtal i Sverige. Av dessa löper cirka 500 ut i år och ska då omförhandlas. Det innebär att årets avtalsrörelse omfattar närmare 3 miljoner anställda. För Transportföretagen innebär det att 54 avtal ska omförhandlas.
Industrins avtal är riktmärke för avtalen på övriga arbetsmarknaden. Det utgör också en nivå för alla andra avtal, det är det som kallas "märket". När märket är satt väntar omförhandlingar av flera hundra avtal i alla andra branscher. För Transportföretagen innebär det att 54 avtal ska omförhandlas.
Industriavtalet reglerar också hur förhandlingarna om kollektivavtalen mellan de olika parterna som har undertecknat avtalet ska gå till. Tanken är att minimera risken för konflikter genom att skapa förutsättningar för att nya avtal ska kunna träffas innan de gamla avtalen har upphört att gälla.
Gällande industriavtal löper ut den 31 mars 2023.
Förhandlingarna förbereds genom att parterna tar fram förhandlingsmål och krav. Därefter utväxlas avtalskrav. Förhandlingarna ska normalt starta senast tre månader innan de gamla avtalen löper ut. Om inte ett nytt avtal har träffats när en månad återstår av avtalstiden följer en fas då ”opartiska ordförande”, som parterna själva har utsett, leder förhandlingarna.
När ett kollektivavtal har löpt ut har fredsplikten upphört. Ett fackförbund kan därför varsla om stridsåtgärder.
En konflikt kan genomföras till låga kostnader för fackförbundet, men kan drabba företagen ekonomiskt mycket hårt.
Om facket får igenom sina krav kan andra fack ställa liknande eller högre krav i sina förhandlingar. På så sätt kan en spiral av kostnadsökningar sätta i gång.
Sverige har haft en sådan historia av okontrollerade kostnadsökningar på 1970- och 1980-talen. Det ledde till hög inflation och till att Sveriges konkurrenskraft försämrades.
Det var också grunden till att fack och arbetsgivare inom industrin träffade Industriavtalet 1997 (ett avtal som förnyades 2011 respektive 2016) som innebar ett nytt sätt att se på förhandlingar och konfliktlösning i Sverige. Modellen har varit mycket framgångsrik när det gäller att säkra reallöneökningar.