13 år som ordförande: Björn Alvengrip ser tillbaka på en tid med hög förändringstakt
Totalt blev det över ett decennium som ordförande för Transportföretagen. Björn Alvengrip har varit med i en tid när såväl organisationen som transportsektorn har förändrats. Vi tog tillfället i akt och talade om hur resan har sett ut.
Det var år 2012 som Björn Alvengrip blev vald till ordförande i vad som då hette Transportgruppen. Då hade han redan varit en del av Sveriges Hamnars styrelse under flera år. Det är också 13 år som har präglats av en hög förändringstakt, ett fördjupat fokus på transportsektorns uppdrag och inte minst kring hur organisationen som numera heter Transportföretagen är organiserad.
– 13 år är väldigt lång tid i det här avseendet. Nu när jag har börjat summera tiden känner jag framför allt en stor tacksamhet för att jag har fått ha den här positionen och representera transportsektorn under så lång tid. Det har varit en enorm erfarenhet. Att vara en del av styrelsearbetet på den här nivån är något jag verkligen kan rekommendera!
Björn Alvengrip menar också att transportsektorn som helhet blivit mer synlig under den här tiden:
– Då är det ändå viktigt att minnas att transportsektorn är den minsta av de fem sektorerna inom Svenskt Näringsliv. Men utan vår funktion fungerar ingenting. 90–95 procent av allt som importeras och exporteras sker exempelvis via en svensk hamn och sedan har du alla andra transportslag som tar vid.
När Björn Alvengrip tillträdde hette organisationen fortfarande Transportgruppen. Under hans ordförandeskap breddades fokuset och namnet Transportföretagen såg dagens ljus:
– När jag kom in var vi nästan en ren arbetsgivarorganisation. Sedan är det givetvis så att vi fortfarande har vår bas i kollektivavtalen, de lägger grunden för en bra arbetsmarknad och det är vår huvuduppgift. Det som har utvecklats enormt mycket är den samhällspolitiska avdelningen där näringspolitik och branschfrågor idag drivs på ett fantastiskt sätt med en medveten strategi. Man kan knappt sätta på en nyhetssändning utan att man ser något som Transportföretagen genererat. Det är ofta den typen av frågor som gemene man märker av och bryr sig om.
En organisation som bygger på kompetens
Björn Alvengrip har i sin roll som ordförande varit med och tillsatt två vd:ar. Först Mattias Dahl, senare Marcus Dahlsten.
– Jag är väldigt nöjd med de rekryteringarna. Både Mattias och Marcus har gjort ett väldigt fint arbete. Vi är en konfliktdrabbad bransch och vi har haft många utmaningar under de här åren, det är resultatet av att vi är en bransch i stark utveckling och förändring. Jag tycker att vi har löst problemen genom att vi har haft en hög kompetens i både ledningen och organisationen.
– Vår förhandlingskapacitet är extremt bra idag. Vi har många duktiga förhandlare och arbetsrättsjurister. Jag upplever att vi har ett väldigt gott rykte på arbetsmarknaden, det finns många som vill arbeta inom Transportföretagen. Är man hos oss lär man sig mycket och skaffar en väldigt bra bas.
Utöver det arbetsrättsliga och det näringspolitiska arbetet lyfter Björn Alvengrip också arbetet vid avdelningen för kompetensförsörjning.
– Vi vet att nyanställningsbehovet i sektorn inte handlar om några hundra utan att vi behöver hitta tusentals nya medarbetare. Då är det viktigt att vi finns på köksbordet när unga människor söker utbildning. Det handlar om att positionera oss som en framtidsbransch och det tycker jag verkligen att vi gör.
Just kompetensen som finns inom organisationen är också extra viktig att värna om framåt, menar Björn Alvengrip:
– Var rädd om organisationen, var rädd om medarbetarna, var rädd om den fantastiska stämningen, värdegrunden och karaktär vi har. Det här är en organisation där man bryr sig om varandra. Det är inte givet att det är så i alla organisationer.
Att utvecklas med tiden
I utvecklingen av Transportföretagen och dess erbjudande finns ett ord som har lett arbetet, menar Björn Alvengrip: Medlemsnytta.
– Det är det som vi har att gå på. Det handlar hela tiden om att arbeta med det som är bra för våra medlemsföretag och hitta de förutsättningar som våra företag behöver för att utvecklas.
Björn Alvengrip kommer själv, som nämnt, från hamnarnas värld. Samtidigt har arbetet som ordförande inneburit att arbeta för alla transportslag och alla typer av medlemmar.
– Jag har försökt att ägna mig åt de frågor som är bra för alla oavsett vilket transportslag man tillhör. Jag brukar säga att 80–20-regeln alltid fungerar, så även i det här sammanhanget. 80 procent av våra frågor rör alla företag oavsett vad man håller på med, 20 procent är specifikt.
Automation, AI. Ett ökat fokus på hållbarhet, säkerhetsfrågan. Det har hänt mycket under det gångna decenniet och nya frågor har letat sig in, andra har fått en tydligare viktning. Förändring har också präglat Björn Alvengrips tid som ordförande:
– Jag kommer ihåg att jag för många år sedan prenumererade på en tidskrift om de hundra starkaste trenderna. Där stod det bland annat, det här var väl slutet av 90-talet, att den tekniska utvecklingen de senaste tio åren inte kommer att vara någonting mot vad den kommer vara de tio kommande åren. Så blev det verkligen. Nu kanske det händer lika mycket på en månad som det då gjorde på fem år. Vår uppgift är att använda den utvecklingen för att skapa värde för branschen.
En fråga som definitivt inte är ny är hållbarhetsfrågan. Samtidigt har den blivit allt viktigare:
– Omställningen är ju något vi betraktar med sådan självklarhet att den knappt behöver nämnas längre. Det är en grundförutsättning för att vi ska vara med. Vi måste helt enkelt vara framgångsrika i den frågan. Därför tycker jag att det är olyckligt med de signalerna som kommer internationellt kring att man plötsligt inte tar sig råd, att man inte längre tycker den är lika viktig. Här är det viktigt att vi inte ger upp utan kämpar på.
Och apropå förändring, nu inträder en ny vardag även för dig. Vad kommer du att ägna dig åt nu?
– Nu försöker jag göra lite andra saker. Jag tar ett år och försöker följa det här lite från sidan. Jag kommer spela paddel, tennis och golf, ägna mig mer åt barnbarnen. Sedan följer jag Rögle lite mer noggrant. Jag trodde att det var mitt liv att jobba och resa, jag får ändå säga att jag är lite förvånad över hur kul det är att göra andra saker. Sedan är det så klart att man har lärt känna så många under åren och jag kommer fortsatt ha kontakt med många av de jag lärt känna allra bäst.
