Direkt till innehållet (Tryck Enter)

-

På resa genom ett delat Sverige: 'På vägsidan får man inte de resurser man behöver'

Under sommaren har riksdagsledamoten och tillika andre vice ordförande i Trafikutskottet Magnus Jacobsson (KD) befunnit sig på en resa för att med egna ögon uppleva Sveriges vägar.
– Känslan av att Sverige är delat var väldigt närvarande, den måste vi ta på allvar inom politiken.

Magnus Jacobsson har själv rötterna i Uddevalla men det var för att uppleva vägarna i norra Sverige som han under sommaren packade bilen och gav sig ut på turné: Färden gick från Uddevalla upp mot Östersund via Karlstad, vidare mot Sundsvall, upp till Umeå och Luleå, därefter Kiruna. På vägen har det dessutom blivit många stopp på mindre orter, och just detta var ett av målen:

–       Jag har länge haft en upplevelse av att debatten i riksdagen blivit storstadscentrerad. Väldigt mycket av de förslag som just nu lyfts fram på transportområdet kan i teorin fungera i storstad eller mellanstor stad. Det handlar om järnväg, det är populärt att diskutera cykelleder. Det är lösningar som kan fungera i större städer men det kommer inte att lösa logistikproblemen i Sverige som helhet.

På vägsidan får man inte de resurser som man behöver

Han pekar bland annat på behovet av ökade medel till Trafikverket – myndigheten själv flaggade för att man behöver tillföras ytterligare 20 procent i finansiering för att klara underhållet av vägarna, en ökning som förvisso gavs men som Magnus Jacobsson menar åts upp av att höghastighetstågen sedan lades in under samma paraply. Med andra ord – fortsatt otillräckliga medel för vägnätet.  

–       På vägsidan får man inte de resurser som man behöver, nu har Trafikverket börjat sänka hastigheten med motiveringen trafiksäkerhet, men en annan effekt av sänkta hastigheter är också att det leder till mindre slitage och därför blir billigare för Trafikverket.

Vägar i förfall

Under resan har Magnus Jacobsson på nära håll fått bevittna den svenska vägstandarden. Han beskriver att vissa stråk – de kustnära och i närheten av större städer – har en förhållandevis väl utbyggd och underhållen infrastruktur. Situationen runt mindre orter och i inlandet lämnar dock mycket att önska.

–       Följer man GPS:en från Arvidsjaur mot Lycksele och tar den snabbaste vägen, då kommer man bli guidad i 30–40 minuter via en grusväg med hög hastighet. Det är rätt intressant att de vägarna här är del av basnätet när du ska ta dig från punkt a till punkt b.

43 procent av det regionala vägnätet i den här regionen består av grusväg

Ytterligare ett exempel fick han i mötet med en tjänsteman verksam i Jämtlands kommun:

–       43 procent av det regionala vägnätet i den här regionen består av grusväg. I Västra Götaland där jag kommer ifrån tror jag inte det finns en meter grusväg i bassystemet, det är bara enskilda vägar som är grusvägar. Det är verkligen olika standard i olika delar av landet.

Ett problem som Magnus Jacobsson belyser och som han ska titta närmare på väl hemma är att en del regioner med högt turisttryck – exempelvis Gotland och Jämtland – får förhållandevis lite medel tilldelat till vägnätet i en fördelningsnyckel som till stor del baseras på befolkningsantal och inte tar hänsyn till turism.

–       Min bild är att trafikfrekvens och befolkningsunderlag är avgörande i fördelningsnyckeln och då missgynnas regioner som periodvis har mycket trafik.

Ett annat möte som har skapat starka minnen är det med Ånge kommun – där bor 9 000 personer. Här har man nu samlat in över 1 000 namnunderskrifter mot sänkta hastigheter i kommunen. Det är alltså över 10 procent av befolkningen som protesterar.  

–       Det finns en jättefrustration över att man försämrar tillgängligheten, du förlänger arbetstidsresandet. Redan i dag är det svårt att få personal att pendla från Sundsvall. Man kan tycka att det är marginellt att ändra från 90 till 80, men man upplever att man får sin standard försämrad. Det blir en utvecklingsnackdel, jag pratade med ett åkeri som nu övervägde att flytta sitt huvudkontor till Sundsvall eftersom de får det svårare att hitta personal. Förändringar av det här slaget driver fram urbanisering och det kan man fråga sig om det verkligen är vad vi vill.

Det borde finnas lika mycket en integrationsdiskussion mellan stad och land

Infrastruktur tänkt att bära landet

På sin resa genom norra Sverige – totalt 360 avverkade mil – träffade Magnus Jacobsson ortsbor, näringsliv och organisationer – exempelvis Motormännen, Vägupproret och Hela Sverige ska leva, men även exempelvis en föräldragrupp i Kiruna:

–       De berättade att de bor vid en väg där det släpps på tung trafik och att de vill ha en gång- och cykelväg på en kilometer för deras barn men deras känsla är att ingen lyssnar.

Han fortsätter:

–       Bemötandet som jag fick nästintill överallt var att ’vad kul att du kom hit. Att någon hör oss’. Det finns en väldigt stark känsla av att inte bli sedd. Vi i politiken vill ju gärna uppfatta Sverige som ett land. Debatten i media handlar numera mycket om integration av utrikesfödda. Men det borde finnas lika mycket en integrationsdiskussion mellan stad och land. Känslan av att Sverige är delat är väldigt närvarande, den måste vi ta på allvar inom politiken.

Resan – om än till stora delar fokuserad på vägarna och deras skick – gick också till en rad andra fraktnoder – hamnar, en flygplats, järnväg. Gemensamt för samtliga är att vägarna är det som binder dem samman:

–       När jag kom längre norrut var det många som tog upp vikten av fungerande flyg för arbetsmarknadsregionen. Vi behöver ha fungerande system, det räcker inte bara med väg eller järnväg.

Behovet av infrastruktursatsningar i Norrland är också viktigt med tanke på den pågående nyindustrialiseringen. I exempelvis Luleå råder en närmast Klondike-liknande stämning där nya företag föds ur innovationsmyllan. En annan ort som har medvind är Umeå:  

–       När jag besökte Umeå Hamn fick jag träffa flera utvecklingsbolag och också lyssna på en dragning om hela den norrländska utvecklingen med nya företag som uppstår – allt ifrån laddbara batterier till miljövänligt stål som skapar möjligheter vilket också får konsekvenser för transporterna.

–       En personlig reflektion är att i inlandssverige, där har vi att göra med att exempelvis rusta upp Inlandsbanan. Fungerar gruvdriften som tänkt och om det blir fart i exempelvis batteriindustrin, då kommer inte transporterna att minska i antal när den ekonomiska utvecklingen i Norrland växer.

Transportföretagen är bransch- och arbetsgivarorganisationen för transportnäringen. Klicka på ett av alternativen nedan för att anpassa startsidan med branschspecifikt innehåll.