Arbetsdomstolen: Restid mellan bostad och kund är inte att betrakta som arbetstid

Arbetsdomstolen har i dag meddelat dom i målet mellan Svenska Målareförbundet och Måleriföretagen i Sverige (AD 2020 nr 7). Bakgrunden handlar om huruvida målares restid mellan bostad och arbetsplats ska betraktas som arbetstid, något som har stor betydelse för alla arbetsgivare.

Målets bakgrund

Det mål som nu har avgjorts i Arbetsdomstolen (AD 2020 nr 7) bygger på det tidigare uppmärksammade så kallade Tyco-målet i EU-domstolen.

Parterna i Arbetsdomstolens mål, Måleriföretagen och Målareförbundet, var tidigare överens om att restid mellan arbetstagarens bostad och arbetsplatsen inte är arbetstid. Måleriavtalet har också tillämpats så att det för sådan restid inte betalats lön. Däremot utgår reskostnadsersättning.

I Tyco-målet prövade EU-domstolen om restid mellan arbetstagares bostad och arbetsplats utgjorde arbetstid i arbetstidsdirektivets mening. Målet gällde arbetstagare utan fast arbetsplats, som i stället för att utgå från arbetsgivarens lokaler började och slutade på plats hos arbetsgivarens olika kunder. EU-domstolen fann att restiden i det speciella fall som förelåg i Tyco-målet utgjorde arbetstid i arbetstidsdirektivets mening.

Målareförbundet påstod i målet i Arbetsdomstolen att restid från arbetstagarens bostad direkt till kund och restiden från kund tillbaka till bostaden numera, efter Tyco-domen, ska betraktas som arbetstid enligt måleriavtalet och därmed medföra rätt till ersättning enligt detta, som för arbetad tid – alltså inte bara restidsersättning. Om Målareförbundet fått gehör för den uppfattningen hade det fått stor principiell betydelse för hela arbetsmarknaden.

Arbetsdomstolens beslut:

Arbetsdomstolen har nu gett arbetsgivarsidan rätt.

I domen hänvisas till att de anställda, det vill säga målarna, inte utför något arbete under sin restid mellan bostad och kund, varför det är att betrakta som normal restid. Denna restid var varken arbetstid enligt arbetstidsdirektivet, arbetstidslagen eller det aktuella kollektivavtalet.

Arbetsdomstolen uttalade, bland annat:

”Själva resan mellan bostad och kund/objekt är ett nödvändigt medel för att arbetstagarna ska kunna utföra arbete hos kunden/objektet, på samma sätt som det i vid mening vanligtvis är nödvändigt för arbetstagare att på ett eller annat sätt ta sig till arbetsplatsen för att kunna utföra arbete där”.

Arbetsdomstolen tillade också:

”Arbetstidsdirektivet syftar till att säkerställa ett bättre skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Det finns inte något i målet som talar för att målarna, med Arbetsdomstolens ställningstagande, inte skulle ha fått den viloperiod, som de har rätt till enligt arbetstidsdirektivet. Inte heller har det framkommit något som ger anledning att anta att bolaget inte skulle ha betraktat restid mellan de olika objekten under dagen som arbetstid.”

Mot denna bakgrund fann Arbetsdomstolen därmed att arbetsgivarsidans tolkning av att restid inte utgör arbetstid var korrekt.