AD 2020 nr 45
Arbetsdomstolen meddelade den 15 juli 2020 dom i ett mål där Sveriges Bussföretag och Arriva var svarandeparter.
Målet handlade om ett avskedande av en bussförare. Frågan i målet var främst om arbetsgivaren hade uppfyllt sin bevisbörda. I detta fallet var beviskravet ”ställt utom rimligt tvivel”, dvs. samma beviskrav som i ett brottmål.
Svenska Kommunalarbetareförbundet hade begärt ogiltigförklaring och att bolaget skulle betala lön från avskedandet fram till dagen för huvudförhandling.
Bussföraren avskedades under åberopande av att han vid sexton tillfällen skulle ha vandaliserat de greenboxar som sitter i bussarna vid förarsätet.
Vid två av tillfällena hade Arriva kontrollerat att greenboxen fungerade och var intakta precis innan föraren klev på sin buss och sedan kunde de konstatera att greenboxarna var vandaliserade när bussen återkom till depån. I ett av de två fallen var det emellertid en annan förare som körde in bussen till depån och Svenska Kommunalarbetareförbundet menade därför att det inte var styrkt att det var den avskedade föraren som vandaliserat greenboxen. Arbetsdomstolen ansåg det styrkt att det var föraren som hade vandaliserat greenboxarna vid bägge tillfällena.
När det gällde de övriga 14 tillfällena bestod bevisning av att Arrvia hade gjort en kartläggning i efterhand där det visade sig att de gånger som greenboxarna hade slutat att fungera var det den avskedade föraren som kört bussen.
Vid sju av de tillfällena hade bolaget lyckats få fram reparationsrapporter där det framgick att greenboxarna var vandaliserade. Bevisproblemet var att det hade gått lång tid mellan det att greenboxarna hade slutat att fungera och det att de reparerades. Svenska Kommunalarbetareförbundet menade därför att det inte var bevisat att det var den avskedade föraren som vandaliserat greenboxarna och att greenboxarna hade slutat att fungera av andra skäl när den avskedade bussföraren körde bussen. Arbetsdomstolen fann att vid sex av de fallen var det bevisat att det var den avskedade föraren som kört bussen när greenboxarna slutade att fungera och att det berodde på vandalisering eftersom arbetsgivarparten även lyckats bevis att greenboxarna inte fungerade under perioden fram till dess de reparerades.
När det gällde de sju tillfällena då greenboxarna slutat att fungera men det inte fanns någon felanmälan eller reparationsrapport fann Arbetsdomstolen det inte styrkt att den avskedade föraren vandaliserat greenboxarna.
Arbetsdomstolen fann således att bolaget lyckats bevisa att den avskedade föraren hade vandaliserat greenboxar vid åtta tillfällen och att det (givetvis) utgjorde laga grund för avskedande.
En intressant fråga som inte fick något svar eftersom Arbetsdomstolen ansåg att det förelåg laga grund för avskedande var Svenska Kommunalarbetareförbundets yrkande om lön från avskedandet fram till huvudförhandlingen.
Det var nämligen ostridigt i målet att den avskedade föraren hade haft ett annat heltidsjobb under (delar av) tiden.
Arbetsgivarparten menade därför att föraren i första hand inte hade rätt till någon lön alls eftersom han inte kunde anses stå till bolagets förfogande när han arbetade hos en annan arbetsgivare. I andra hand påstod arbetsgivarsidan att avräkning skulle ske med den lön han hade fått från sitt andra arbete eftersom han annars skulle bli överkompenserad.
Svenska Kommunalarbetareförbundet menade att anledningen till att han inte stod till arbetsgivarens förfogande var att arbetsgivaren hade omöjliggjort det genom avskedandet och att han därför skulle vara berättigad till lön för det fall avskedandet ogiltigförklarades.