Debatt; Landsbygden straffas när skatterna för drivmedel höjs

måndag 7 januari

Vid årsskiftet höjdes skatterna återigen på drivmedel. Med 32 öre per liter för bensin och 23 öre per liter för diesel. Det sker till skillnad från andra skattehöjningar utan konsekvensanalyser och utan debatt i riksdagen.

De automatiska skattehöjningarna är på goda grunder ett rött skynke för många utanför Stockholm. Se Frankrike, där blev drivmedelsskatterna till slut katalysatorn för en bred folklig protest där bedömare diskuterar att det är ett brett missnöje med en politik som favoriserar en liten urban elit, medan vanligt folk får betala.

För den svenska landsbygden är kraftigt överbeskattad när det gäller transporter. Moderaternas och Kristdemokraternas budget innebär ett viktigt principiellt steg i rätt riktning när de avskaffar en del av den automatiska skattehöjningen (den reala höjningen med två procent utöver KPI). Men det finns en hel del märkligheter när det gäller hur trafik utanför storstäderna behandlas.

För det första finns alltså en indexering av drivmedelsskatterna kvar. Statens totala kostnader för vägtrafik uppgår till cirka 50 miljarder kronor. Skatteintäkterna från trafiken uppgår däremot till hela 90 miljarder (drivmedelsskatter, fordonsskatter med mera). Det kan jämföras med järnvägsresandet som står för cirka 8 procent av Sveriges totala resande. Detta system kostar nästan lika mycket - 40 miljarder kronor - men ger bara tillbaka 2 miljarder kronor i form av banavgifter. Runt 90 procent av allt resande utanför storstäderna sker som vägtrafik. Så varför ska just bilisternas skatter höjas automatiskt varje år?

Hur detta slår blir tydligt när de samhällsekonomiska kostnaderna studeras. Här ingår bland annat kostnaderna för olyckor, vägslitage, buller, koldioxidutsläpp och utsläpp av hälsofarliga ämnen. Ett mål riksdagen ställt sig bakom är att dessa kostnaderna ska bäras (internaliseras) av trafikanterna genom motsvarande skatter. Det visar sig då att bilkörning utanför tätorter är kraftigt överbeskattad. I den senaste mätningen med cirka 77 procent för en vanlig bensinbil, det vill säga skatterna är 77 procent högre än de samhällsekonomiska kostnaderna. Inget annat transportslag täcker ens sina samhällsekonomiska kostnader. Skälet att landsbygdsbilisterna är så kraftigt överbeskattade är dels de höga skatterna, dels att de orsakar så låga kostnader för samhället. Kostnaderna för hälsofarliga emissioner och buller beror på hur många som exponeras och de är av naturliga orsaker få utanför stora tätorter. Även olyckskostnaderna är låga.

Till detta kan läggas att det nya bonus-malus systemet har en tydlig anti-landsbygdsprofil. Höga straffskatter på till exempel en dieseldriven fyrhjulsdriven bil med hög markfrigång och bonus till elbilar, som främst används i städer.

Den nya infrastrukturplanen som regeringen lagt fast är inte heller positiv för landsbygden. Endast en fjärdedel av investeringsmedlen ska gå till vägar trots den avgörande betydelsen dessa har för alla utanför storstäderna. Trafikverket har i sin konsekvensbedömning varnat för att stora delar av vägnätet utanför tätorterna kommer att sjunka i standard. Vi ser i år en olycklig ökning av dödsolyckor i trafiken på mindre vägar där till exempel mötesseparering saknas.

Svenska bilanvändare utanför Stockholm orsakar låga samhällsekonomiska kostnader, minskar sina utsläpp varje år, betalar enorma skatter som höjs automatiskt, saknar relevant kollektivtrafik och får lite tillbaka i form av vägunderhåll med mera. De har fler skäl än sina franska motsvarigheter att protestera.

Ulf Perbo, näringspolitisk chef Transportföretagen