Gengasen

uppdaterad torsdag 21 augusti 2014, 16:07

Under andra världskriget användes gengas som fordonsbränsle i Sverige och Finland på grund av att bensin blev omöjlig att få tag på. Gengastekniken hade till viss del redan använts inom industrin sedan 1920-talet, men nu byggdes många bussar och bilar om för att kunna drivas med gengas.
 
Gengas, en förkortning av generatorgas, uppstår vid ofullständig förbränning av kol eller trä. Bensin kan fyllas på direkt i tanken medan trä eller träkol först måste förädlas till gas. Detta sker i en gasgenerator som monteras fast på fordonet. Inne i aggregatet genereras gengasen som sipprar ur träkolet med hjälp av hög värme. Genom processen blir träkolet ett motorbränsle. Gasen måste sedan kylas och renas men kan därefter, precis som bensin, användas i fordonets motor, där det omvandlas till energi.
 
I början av andra världskriget var många av gengasaggregaten av dålig kvalitet, med följden att gasen blev oren och förbränningen slet hårt på motorerna. Men aggregaten blev med tiden bättre.
 
Gengasen var också farlig för människor. Den innehöll 20-30 procent koloxid och orsakade många akuta förgiftningsfall, ibland med dödlig utgång. Problemet med gengasförgiftningar var så stort att en gengasklinik med öppen mottagning och ett tiotal vårdplatser öppnade på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm.
 
Antalet gengasdrivna fordon ökade från cirka 1 500 vid årsskiftet 1939/1940 till över 100 000 vid krigsslutet 1945. Efter kriget var bensinpriserna låga och ingen ville längre befatta sig med de klumpiga gasgeneratorerna.
 
Författare: Eva Häggmark



Reklam för gengasgenerator publicerad i Svensk Omnibustidning nr 4-5, år 1943.
Reklam för gengasgenerator publicerad i Svensk Omnibustidning nr 4-5, år 1943.