Vi varken kan eller vill tillåta att Hamnarbetarförbundet tillskansar sina medlemmar mer än vad andra anställda får

torsdag 28 februari

Hamnarbetarförbundet har beslutat om total strejk från och med den 6 mars och framåt. Hamnarbetarförbundet vill tillskansa sig mer än vad alla andra får och väljer att skada Sverige – och oss alla – för att tvinga Sveriges Hamnar till det. Det är inte möjligt för oss att ge Hamnarbetarförbundet det de kräver. När Hamnarbetarförbundet påstår att de ”bara vill ha ett andrahandsavtal” är det inte sant. Medlarna har gång på gång i hemställan erbjudit Hamnarbetarförbundet ett andrahandsavtal och Sveriges Hamnar har svarat ”Ja” till medlarna. Vi kräver att Hamnarbetarförbundet talar sanning om vad konflikten verkligen handlar om!

Hamnarbetarförbundet har konsekvent förvillat och talat osanning i syfte att göra det omöjligt för utomstående att förstå vad konflikten handlar om. Skälet är att mycket få skulle sympatisera med Hamnarbetarförbundet om de insåg vad förbundet är ute efter. Sveriges Hamnar vill här redovisa fakta. 

Vi har, sedan mycket lång tid tillbaka, ett kollektivavtal med Transportarbetareförbundet. Det är det överlägset största facket i Sveriges hamnar och alltså den mest representativa organisationen för hamnarbetare. Det är i sammanhanget viktigt att förstå att det svenska kollektivavtalssystemet inte medger att varken en arbetsgivarorganisation eller en arbetstagarorganisation kan byta ut sin motpart mot någon annan. Det gäller oavsett vilka skäl som finns. 

De villkor, löner med mera som följer av vårt kollektivavtal med Transportarbetareförbundet tillämpas på alla som arbetar i hamnarna. Alla, oavsett om man är med i ett fackförbund och oavsett vilket fackförbund man är med i, får samma villkor. Det är på det sättet svensk arbetsmarknad och svensk kollektivarbetsrätt fungerar. Alla arbetsgivare gör likadant oavsett om det gäller industrin, handeln, tjänste- eller byggsektorn. 

Hamnarbetarförbundet vill inte följa dessa etablerade spelregler, de vill gå en egen väg. 

Konfliktens bakgrund

Hamnarbetarförbundet bildades i början av 1970-talet genom en utbrytning ur Transportarbetareförbundet. Allt sedan dess har Hamnarbetarförbundet konkurrerat med Transportarbetareförbundet om att organisera hamnarbetare. Hamnarbetarförbundet har konsekvent haft konflikt och strid som arbetsmetod. Till och från har Hamnarbetarförbundet påstått att de vill ha ett kollektivavtal, men varje gång frågan har blivit skarp har Hamnarbetarförbundet sagt nej. Skälet till Hamnarbetarförbundets vägran att träffa kollektivavtal är att det medför fredsplikt och de vill alltid kunna gå i konflikt när det passar dem. Fredsplikt ingår inte i förbundets organisationsidé.

I slutet på 2018 begärde Hamnarbetarförbundet återigen att få ingå ett kollektivavtal med oss. Vi accepterade Hamnarbetarförbundets begäran medan Hamnarbetarförbundet sa nej för att istället varsla om strejk. Som alltid enligt svensk rätt tillsatte Medlingsinstitutet oberoende medlare. Det sker alltid när någon på arbetsmarknaden varslar om stridsåtgärder. Medlarnas uppdrag är att försöka medla i syfte att lösa konflikten. 

Allt sedan den 18 januari 2019 har vi och Hamnarbetarförbundet varit föremål för medling. Medlarna har träffat parterna tillsammans samt var och en för sig. Efter att ha lyssnat på vad vi och Hamnarbetarförbundet vill och kan tänka oss att acceptera lämnade medlarna i slutet av januari ett förslag till lösning.

Lösningen innebar att vi och Hamnarbetarförbundet skulle ingå ett kollektivavtal, eftersom det var vad Hamnarbetarförbundet påstod sig vilja ha. Vårt kollektivavtal med Transport finns naturligtvis redan på plats och gäller i samtliga hamnar. Detta måste vi följa. Principen att avtal ska hållas gäller och innebär att Sveriges Hamnar och våra medlemmar blir skadeståndsskyldiga om vi inte följer kollektivavtalet med Transport. Vi är tvingade, men vill självfallet också följa det kollektivavtal vi har med Transport. För medlarna gäller naturligtvis att de måste hålla sig inom den allmänna konformitetsprincip som gäller inom alla rättsområden. De kan inte försätta Sveriges Hamnar i en situation där vi inte har något tillåtet handlingsalternativ, där vi bryter mot någon rättsregel oavsett om vi gör si eller så. Principen innebär att medlarna måste erbjuda Hamnarbetarförbundet ett kollektivavtal med Sveriges Hamnar som är ett så kallat andrahandsavtal. Ett sådant avtal har begränsade rättsverkningar. Det är ingenting medlarna, Sveriges Hamnar, Hamnarbetarförbundet eller några andra parter kan bestämma annorlunda om.

Det kollektivavtal som Sveriges Hamnar har accepterat att träffa med Hamnarbetarförbundet skulle ändå vara betydelsefullt. Det skulle ge Hamnarbetarförbundet en lång rad rättigheter som organisation, till exempel rätten att utse skyddsombud och förstärkt förhandlingsrätt. 

Däremot skulle Hamnarbetarförbundet inte få möjlighet att tillskansa sina medlemmar andra villkor, till exempel i form av löner eller arbetstider, än vad som gäller enligt vårt befintliga avtal med Transportarbetareförbundet. Det är villkor som redan tillkommer Hamnarbetarförbundets medlemmar.

 Vi accepterar de statliga medlarnas bud 

Vi har sagt ”Ja” till medlarnas förslag medan Hamnarbetarförbundet säger ”Nej”. Hamnarbetarförbundet motiverade sitt beslut med en lång rad förklaringar där det gick att skönja två övergripande linjer i deras motivering. 

För det första påstod Hamnarbetarförbundet att det fanns en bilaga kopplad till avtalsförslaget vari Hamnarbetarförbundet skulle avtvingas flera rättigheter, till exempel att driva ärenden i domstol för sina medlemmars räkning. Fakta är att medlarnas förslag till lösning inte innehöll någon sådan bilaga. Medlarnas förslag innehöll inte heller några skrivningar som skulle ha avtvingat Hamnarbetarförbundet rättigheter. Tvärtom innebär medlarnas bud att Hamnarbetarförbundet skulle få alla de rättigheter som ett andrahandsavtal kan ge och som förbundet idag inte har. 

För en dryg vecka sedan fick vi och Hamnarbetarförbundet ett andra bud från medlarna. Även detta bud innebar att vi skulle ingå ett kollektivavtal med varandra. Återigen handlade det om ett andrahandsavtal eftersom något annat i enlighet med den svenska modellen inte kan erbjudas. Budet skiljde sig dock från det första budet genom att det på ett mycket tydligt sätt klargjorde vilka rättigheter som Hamnarbetarförbundet skulle få. Allt i syfte att reda ut de felaktigheter som Hamnarbetarförbundet fört fram kring det första budet. Budet klargjorde ännu en gång att Hamnarbetarförbundet inte skulle få rätt att tillskansa sina medlemmar andra villkor än vad som följer av vårt avtal med Transportarbetareförbundet. Återigen svarade vi ”Ja” medan Hamnarbetarförbundet återigen sa ”Nej”. 

Denna gång motiverade Hamnarbetarförbundet sitt beslut med att de ”bara vill ha ett andrahandsavtal” och alla normala rättigheter som följer av det. Fakta i frågan är att det är precis det som erbjuds och som vi accepterar. Fakta är också att det är precis ett sådant avtal som Hamnarbetarförbundet återigen valt att avvisa. 

Fakta i konflikten 

Sammanfattningsvis är hamnkonflikten lätt att reda ut. Ingen retorik eller andra rökridåer i världen kan förändra följande fakta.

  • Vi har sedan lång tid tillbaka ett kollektivavtal med Transportarbetarfeörbundet
  • Transportarbetarförbundet är det största fackförbundet i hamnarna
  • Alla villkor, till exempel löner och arbetstider, som följer av vårt avtal med Transportarbetareförbundet tillkommer och tillämpas på alla anställda i hamnen (alltså även på medlemmar i Hamnarbetarförbundet)
  • Vi och Hamnarbetarförbundet har aldrig haft ett kollektivavtal med varandra
  • Vi har sagt ”Ja” till att ingå ett kollektivavtal med Hamnarbetarförbundet
  • Hamnarbetarförbundet har sagt ”Nej” till att ingå ett kollektivavtal med oss
  • Den enda form av kollektivavtal vi och Hamnarbetarförbundet kan ingå är ett andrahandsavtal. Skälet är enkelt, vi har redan ett kollektivavtal som gäller för hamnarbete med Transport
  • Alla varianter på andrahandsavtal som varit aktuella att ingå mellan oss och Hamnarbetarförbundet skulle ge Hamnarbetarförbundet alla de rättigheter som tillkommer ett fackförbund som har ett kollektivavtal
  • Hamnarbetarförbundet kan inte, enligt svensk kollektiv arbetsrätt, ges möjligheter att åstadkomma andra villkor som lön och arbetstid för sina medlemmar än de villkor som gäller för alla andra anställda i hamnen.

 Andrahandsavtal det enda möjliga 

Vi konstaterar att Hamnarbetarförbundet får allt de vill förutom möjligheten att tillskansa sina medlemmar bättre villkor än vad som gäller för alla andra anställda i hamnarna. Det finns tre skäl till att vi inte kan eller vill ge Hamnarbetarförbundet den möjligheten. 

  1. Vi får inte! Av vårt avtal med Transportarbetareförbundet framgår att det endast är vi och Transportarbetareförbundet som kan göra upp om att andra villkor ska gälla i någon fråga i en viss hamn (så kallade lokala avvikelser). Vi har inte rätt att göra sådana uppgörelser med något annat fackförbund, varken med Hamnarbetarförbundet eller någon annat. För några år sedan gjorde en av våra medlemmar precis det, en lokal uppgörelse med Hamnarbetarförbundet, om att något annat skulle gälla i en viss hamn. Transportarbetareförbundet stämde då vår medlem som hamnade i Arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen fann att vår medlem på ett flagrant sätt brutit mot vårt avtal med Transportarbetareförbundet. Vi får alltså inte göra lokala uppgörelser med Hamnarbetarförbundet.
  2. Vi vill inte att villkor för anställda i hamnarna ska vara kopplade till den anställdes fackliga tillhörighet. En sådan ordning skulle skapa djup splittring mellan de anställda samt vara omöjlig för arbetsgivaren att administrera. Vi är övertygande om att var och en förstår att en sådan ordning är oacceptabel och ogynnsam för alla.
  3. Vi vill inte montera ner den svenska modellen. Den vilar på centrala, rikstäckande och branschvisa kollektivavtal. Om vi öppnar upp för att Hamnarbetarförbundet ska ges möjlighet att ”klättra på” vårt avtal med Transportarbetareförbundet – då öppnar vi upp för att de centrala rikstäckande och branschvisa kollektivavtalen tappar sitt värde. Vilken arbetsgivare i vilken bransch kan i längden acceptera en sådan ordning? Vilket fackförbund i vilken bransch kan i längden acceptera en sådan ordning?

Ett återkommande tema i Hamnarbetarförbundets kommunikation har varit att peka på att det finns vissa arbetsplatser där kollektivavtal med flera arbetstagarorganisationer existerar inom ett och samma avtalsområde. Det beror då på att de parterna är överens om en sådan ordning och att de berörda arbetstagarorganisationerna samordnar förhandlingar och avtalsvillkor gentemot arbetsgivaren. Så är det inte i hamnarna. Hamnarbetarförbundet är tvärtom en utbrytning ur Transportarbetareförbundet och det finns ingen samsyn mellan de två arbetstagarorganisationerna, eller med oss, om hur en sådan samordning skulle gå till.

 Under avtalsrörelsen 2007/2008 bjöd Transportarbetareförbundet in Hamnarbetarförbundet till sin avtalsdelegation. Hamnarbetarförbundet klarade dock inte av att förhålla sig lojal till Transportarbetareförbundet under förhandlingarna och samarbetet havererade snabbt. Sedan dess står det klart att grunden för ett samarbete helt saknas.

Detta sker nu 

Vad som nu kommer att ske är att Hamnarbetarförbundet vidtar en total strejk. Den kommer att medföra extremt stora skador för hela näringslivet, främst den svenska industrin, och därmed för hela Sverige. Skälet är att Hamnarbetarförbundet inte accepterar spelreglerna på svensk arbetsmarknad utan vill ha mer än alla andra.

Vårt budskap är enkelt och tydligt. Vi säger ”Ja” till ett kollektivavtal med Hamnarbetarförbundet. Vi säger ”Nej” till att skjuta den svenska modellen i sank genom att ge Hamnarbetarförbundet möjlighet att tillskansa sina medlemmar bättre villkor än vad som gäller för andra anställda i hamnarna.

 Ansvaret för de skador som nu drabbar Sverige – och oss alla – ligger hos Hamnarbetarförbundet.