Hamnskydd

För att skydd av hamnar i sin helhet och inte bara de delar som berör samverkan mellan fartyg och hamn har EG antagit direktiv 2005/65/EG om ökat hamnskydd

Bakgrund

Direktivet trädde ikraft den 15 juni 2007 för att komplettera och snabba upp resultatet av icke rättsligt bindande rekommendationer (Code of Practice) som ILO och IMO utarbetat om skydd av hamnar.

EG direktiv 2005/65/EG om ökat hamnskydd 

ILO and IMO Code of Practice on security in ports

Direktivet gäller för alla hamnar där det finns en eller flera hamnanläggningar som omfattas av reglerna för sjöfartsskydd.

Syftet är att hela hamnområdet skall omfattas av ett skyddssystem. Hamnar är viktiga länkar i transportkedjan för att knyta ihop sjö- och landtransporter, har ofta en central betydelse för transport av farligt gods och kan rymma stora anläggningar för kemiska och petrokemisk produkter i närheten av städer. Terroristattacker mot hamnar kan lätt leda till allvarliga störningar i transportsystem, skada människor och industri i hamnen och närliggande områden.

Hamnskyddet har samma struktur som sjöfartsskyddet. En hamnskyddsbedömning ska utarbetas och skyddsplaner upprättas med utgångspunkt från bedömningen. Det finns tre skyddsnivåer och en hamnskyddschef ska utses för varje hamn.

Samtliga åtgärder som vidtas inom hamnskyddet ska samordnas med de åtgärder som gjorts inom sjöfartsskyddet.

Hamnskyddets genomförande i Sverige

Sjöfartsinspektionen lämnade den 26 februari 2004 synpunkter på EG- kommissionens förslag till hamnskyddsdirektiv samt redovisade den 9 maj 2005 en utredning om genomförande och konsekvenser. En svårighet som framgår av de båda dokumenten är hur den samordnande så kallade hamnskyddsmyndigheten ska ut utses. Direktivet är skrivet utifrån hur det ser ut i de stora europeiska hamnarna, med statligt eller delstatligt ägande. I Sverige är det kommunalt eller kommunalt/privat ägda hamnar som inte kan utöva samma myndighetsroll över andra juridiska personer, som kan finnas inom hamnens område.

Den 15 november 2005 lämnade Näringsdepartementet i skrivelsen Ds 2005:49 förslag till hamnskyddets genomförande i Sverige. Det är enligt förslaget hamninnehavaren som ska utses till hamnskyddsmyndighet/-organ, och därmed vara den som utför skyddsutredning och utarbeta skyddsplaner. Vid utarbetandet av skyddsplanen ska hamnen samråda med kommun eller länsstyrelse med bakgrund av de möjligheter som Ordningslagen 3 kap 10 § ger att meddela lokala föreskrifter (hamnordning) med avseende på ordning och säkerhet.

En viktig del i hamnskyddsorganets uppgifter är enligt förslaget att i skyddsplanen identifiera hamnens geografiska gränser. Att gränsdragningen ska göras av hamninnehavaren är en avgörande svårighet med förslaget (direktivets artikel 2 anger att staten skall göra detta), och kan leda till olika uppfattningar om vilka områden som ska omfattas av bestämmelserna. Sveriges Hamnars uppfattning är att det är hamninnehavarens egna verksamhet och den infrastruktur man själv råder över. Det är en uppfattning förbundet drivit på flera sätt, bland annat genom skrivelser till Lagrådet och skrivelse till Trafikutskottet samt arrangerat en presskonferens

Den 9 juni publicerades regeringens proposition 2005/06 Hamnskydd. Två enskilda motioner kom att ta upp frågan om att hamnföretag åläggs myndighetsuppgifter.

Den 10 oktober 2006 beslutade Trafikutskottet att till Försvarsutskottet överlämna proposition 2005/06:212 Hamnskydd (för betänkande) och de två motioner som lämnats. I anslutning till överlämningen yttrade sig Trafikutskottet över de hamn- och sjöfartspolitiska aspekterna.

Den 26 oktober 2006  lämnade Försvarsutskottet sitt betänkande med Trafikutskottets yttrande i bilaga 3. Utskottet tillstyrker regeringens proposition och avstyrker de två motioner som väckts. Det är fortfarande en hamninnehavare som ska utses som hamnskyddsorgan. Utskottet förutsätter att konsekvenserna av den svenska organisatoriska lösningen utvärderas efter cirka ett år och skyndsamt återrapporteras till riksdagen. Utskottet framhåller också att det är viktigt att Sjöfartsverket bemyndigas att meddela föreskrifter, så att arbetet med hamnskyddsutredningar och hamnskyddsplaner kan påbörjas.


Den 1 januari 2007 trädde lag (2006:1209) (vissa delar 15 juni 2007) och förordning (2006:1213) om hamnskydd ikraft. Den 1 februari 2007 trädde Sjöfartsverkets föreskrifter (2007:01) om hamnskydd ikraft.

Transportstyrelsens information

Hamnskyddsdirektivet möjliggör att för hamnar som ligga ensamma utan geografisk anknytning till andra hamnanläggningar och där gränserna för hamnskyddet kommer att överensstämma med sjöfartsskyddet, räcker det att följa sjöfartsskyddsbestämmelserna.   

Som information till hamninnehavare författade Sjöfartsinspektionen två skrivelser. En skrivelse daterad 2006-07-11 som gick till de hamninnehavare som inspektionen har identifierat som "stand-alone" och i en annan skrivelse daterad 2006-12-20 som gick till de hamninnehavare som inspektionen identifierat som hamnskyddsorgan med fler hamnanläggningar inom sin egna verksamhet.

Uppföljning av hamnskyddets genomförande

Den 15 november 2006 debatterade riksdagens kammare Försvarsutskottets betänkande om hamnskyddet. Samtliga fem debattörer gav bifall, inga reservationer lämnades och någon votering begärdes inte. Propositionens lagförslag antogs därmed av riksdagen.

I debattinläggen framfördes en hel del intressant. Generellt framförde debattörerna att det är viktigt att Sverige ansluter sig till europeiska regelverket, att arbetet snabbt kommer igång samt underströk att den utvärdering som försvarsutskottet förutsätter skall göras inom ett år rättar till eventuella brister i det svenska genomförandet.

Samtliga debattörer hade noterat de synpunkter som Sveriges Hamnar och enskilda hamnföretag lämnat, framförallt våra synpunkter om på vilket sett som hamnskyddsmyndigheten utses på.