Skadeståndsansvar-principalansvaret

Enligt Skadeståndslagen har arbetsgivaren ansvar för skador som hans anställda orsakar i tjänsten. Det är därför lämpligt för arbetsgivaren att skydda sig genom en särskild ansvarsförsäkring.

I MAF-avtalet finns följande utredning om principalansvaret enligt skadeståndslagen.

Om anställd i tjänsten framför motordrivet fordon och om det vid färd uppstår person- eller egendomsskada, är arbetsgivaren skyldig svara för sådan skada om inte den anställde uppsåtligen eller av grov vårdslöshet åstadkommit skadan eller skadan uppstått på grund av onykterhet hos den anställde.

Kollektivavtalets bestämmelse om skadeansvar för anställda gäller bara i relationen mellan arbetsgivaren och den anställde. Den gäller alltså om den anställde orsakar en skada för arbetsgivaren. Om en anställd orsakar skada för någon annan (tredje man), till exempel en av arbetsgivarens kunder), är det vanliga att tredje man vänder sig till arbetsgivaren för att begära skadestånd. Arbetsgivaren kan i det fallet anses vara skadeståndsskyldig för den skada som den anställde har orsakat. Detta kallas principalansvar och regleras i skadeståndslagen. Om arbetsgivaren bestämmer sig för att i sin tur kräva ersättning från den anställde, ett så kallat regresskrav, bedöms den anställdes skadeståndsansvar däremot enligt kollektivavtalet. Kollektivavtalet gäller också för att bedöma den anställdes ansvar för att betala arbetsgivarens självrisk om arbetsgivarens försäkring har ersatt en skada som den anställde har vållat. Kollektivavtalsbestämmelsen och skadeståndslagens bestämmelser om skade-ståndsansvar för anställda är i stort sett likvärdiga. Båda regelverken gäller bara för skador som anställda orsakar i tjänsten. För skador som anställda orsakar utanför tjänsten gäller vanliga skadeståndsregler, det vill säga att den som har orsakat skadan är ansvarig fullt ut.

Sammanfattningsvis kan sägas att det är arbetsgivaren som ansvarar för de flesta skador som en anställd orsakar i tjänsten.

Det finns flera anledningar till att lagen placerar det största ansvaret för skador orsakade i tjänsten på arbetsgivaren. Bland annat kan en verksamhet per definition innebära vissa risker och man anser att det är naturligt att den som driver sådan verksamhet också ska ansvara för dessa risker. Vidare är det arbetsgivaren som kan teckna behövliga försäkringar samt ordna och planera verksamheten och vidta förebyggande åtgärder så att skador i möjligaste mån undviks.

I tjänsten

Den anställdes begränsade skadeansvar och arbetsgivarens principalansvar gäller bara för skador som den anställde orsakar i tjänsten.För att bestämma om en skada orsakats i tjänsten eller inte måste man titta på alla omständigheter och göra en samlad bedömning. För att skadan ska anses orsakad i tjänsten ska skadan till väsentlig del ha orsakats av anställningsförhållandet eller de arbetsuppgifter den anställde har tilldelats. Den skadevållande handlingen måste också vara i viss mån förutsägbar för arbetsgivaren. Det hänger samman med att skador som arbetsgivaren kan förutse har denne också möjlighet att förebygga och försäkra sig mot. En annan omständighet att titta på är vilka möjligheter arbetsgivaren i praktiken har haft att övervaka den anställdes handlande.

Huvudregeln är att skador som den anställde orsakat under arbetstid, rast och paus anses orsakade i tjänsten. Motsatsvis gäller att skador orsakade på fritiden som huvudregel inte anses orsakade i tjänsten. Observera att färden till och från arbetet räknas till fritiden i detta avseende.

Exempel 1- skada på fritiden

En anställd får köra arbetsgivarens bil till sin bostad eller låna verktyg för att utföra privata uppgifter efter arbetstidens slut. Om den anställde orsakar skada på bilen, verktygen, annan person eller egendom, när han eller hon utför dessa uppgifter anses detta ha skett på fritiden och den anställde bär ansvaret. En anställd har fått låna arbetsgivarens verkstad för att reparera sin bil efter arbetstidens slut. Skada som den anställde orsakar när detta görs anses orsakad på fritiden och den anställde bär därmed ansvaret. Som alltid finns det undantag från huvudreglerna.

Exempel 2 - skada på fritiden, som anses orsakad i tjänsten

En anställd har fått i uppdrag att ta hem arbetsgivarens bil eller transportera hem redskap eller material som ska användas senare i arbetet, till exempel på en ny arbetsplats nästa dag. Om den anställde därvid orsakar skada på eller med bilen, redskapen eller materialet anses skadan ha orsakats i tjänsten, trots att det skett utanför arbetstid. Detta gäller förstås bara under förutsättning att skadan även med hänsyn till övriga omständigheter kan anses orsakad i tjänsten. Läs mer om abnormhandlingar och helt privata handlingar nedan. Om en skada inträffar på fritiden, men i en situation eller på ett sätt som har nära anknytning till arbetet, kan den anses ha inträffat i tjänsten. Det har slagits fast av Högsta Domstolen bland annat i ett mål där en spårvagnsförare, iklädd sina arbetskläder, åkte spårvagn till arbetet. Han avvisade en berusad person som ville stiga på, men varnade inte den tjänstgörande föraren. Det medförde att föraren startade spårvagnen för tidigt och den berusade mannen blev påkörd. Skadan skedde på fritiden, men domstolen ansåg att anknytningen till anställningen var så stark att situationen skulle behandlas som om skadan skett i tjänsten. Arbetsgivaren fick alltså betala för den berusade mannens skada.

Vissa handlingar som begås under arbetstid anses aldrig vara företagna i tjänsten. Det gäller så kallade abnormhandlingar och helt privata handlingar. Abnormhandlingar är handlingar som är helt och hållet oförutsägbara, till exempel mord och sabotage, där sambandet med anställningen är mycket svagt eller obefintligt. Handlingar som en anställd företar som privatperson eller för annan än arbetsgivarens räkning kan inte heller anses ha företagits i tjänsten. Ett exempel på när en anställd agerat som privatperson på arbetstid är ett mål från Högsta Domstolen. En anställd hade med sig ett gevär till arbetet som han hade lånat ut till en arbetskamrat. Av misstag gick geväret av så att en annan kollega skadades. Domstolen ansåg att det var en sådan helt privat handling som inte kunde anses företagen i tjänsten.

Vem betalar – arbetsgivaren eller den anställde?

Enligt kollektivavtalet bär den anställde ansvaret för skador som han eller hon orsakar uppsåtligen (det vill säga med avsikt) eller på grund av onykterhet eller grov vårdslöshet. Det är arbetsgivaren som ska bevisa uppsåt, onykterhet eller grov vårdslöshet. När det gäller att bedöma huruvida en anställd varit grovt vårdslös kan omständigheter som en anställds ställning eller arbetsuppgifter vara av betydelse. Anställda i förtroendeställning har ett större ansvar än anställda som inte innehar en sådan ställning. Om en anställd har att särskilt ta hand om viss egendom är det också av betydelse. I allmänhet anses det att anställda ska visa särskild aktsamhet avseende arbetsgivarens egendom.

I ett rättsfall ansågs ett åkeri skadeståndsansvarigt gentemot sin kund när anställda stal papper som de skulle transportera från ett tidningsföretag till dess tryckeri. Domstolen ansåg att sambandet mellan stölderna och utförandet av transportuppdraget var så starkt att det var rimligt att arbetsgivaren skulle bära ansvaret. Eftersom de anställda har orsakat skadan genom uppsåtligt brott kan arbets-givaren i sin tur kräva de anställda på ersättning, så kallat regresskrav. Som framgår kan arbetsgivaren ansvara för skador som en anställd orsakar uppsåtligen (med avsikt), till och med för skador till följd av brott. I dessa fall ska arbetsgivarens ansvar dock tillämpas med försiktighet. Resultatet får inte framstå som orimligt för arbetsgivaren och man ställer därför höga krav på samband mellan tjänsten och skadan och på att den anställdes handling och den skada som orsakats ska vara förutsägbar för arbetsgivaren.

Sammanfattningsvis gäller följande: Arbetsgivaren svarar för person- eller sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. Ansvaret gäller även ren förmögenhetsskada genom brott begånget i tjänsten av arbetstagaren.

Principalansvaret är vidsträckt och gäller oavsett om den skadevållande har en överordnad eller underordnad ställning och oavsett verksamhetens art. 

Enligt skadeståndslagen jämställs skolelever med arbetstagare när de utför arbete hos arbetsgivaren som ett led i utbildningen. Företaget bör därför tillse att de erhåller skriftlig bekräftelse från berörd kommun/skola att ansvarsförsäkring finns innan elever tas emot på företaget. 

I kollektivavtalet har parterna tydliggjort detta ansvar vad avser motordrivet fordon. Någon inskränkning av arbetsgivarens ansvar i övrigt har inte gjorts.